En kväll vid Timmendorfer strand hade jag på mig min mönstrade klänning från Haust. Den rör sig så fint när man går! Det är en underbar känsla att ta av sig klackarna och promenera i sanden, speciellt när solnedgången närmar sig. Jag älskar att känna sanden mellan tårna.
Tira grabbar! Va ere syrran? Här har ni en riktig brallis! Oj spana in puman…E hon på Mallis? Vet inte. Kan vara Fjärderholmarna. Tror ja inte. Hööru hon
är ju gängad. Osis. Hon har en knodd också. En tös. EN TÖS! Skulle varit en
grabb. Ä det är bara för att du e syrra. Va inte syrak.
Tror ja såg henne på tricken i veckan. Jag höll på att mula. Vilken fining.
Hon har säkert en tät man. Med egen verkstad och oljig överkropp.
Muskulös och svettig. Eller är han en kontorsråtta som tjänar multum med deg.
Du vi tjackar bärs på hemvägen och glömmer det här. Ja, du brorsan
får aldrig ett tjack som denna och jag får aldrig en karl som är tät som fan.
Men vi har kusiner som vi kan knipa i värsta stunden. Nu plankar vi i T-banan
till Medborgarplatsen!
Så vacker klänning!Får jag fråga hur du fixar ditt hår? Lockar du det nertill eller hur gör du? Det ser så naturligt och fint ut.
Tack snälla! Jag brukar vanligtvis inte göra någonting speciellt, ibland sover jag med fläta. Jag lockar bara håret vid speciella tillfällen eftersom mitt hår är väldigt känsligt.
Vilken super fin klänning.
Visst är känslan härlig när man går fotafota i sanden.
Kramis