Diastas & bukplastik

Det är otroligt vad tiden har gått för nu har det gått strax över 6 månader sedan jag gjorde min operation. Jag är så glad att jag åtgärdade min magmuskeldelning för operationen har förändrat mitt liv, både fysiskt och psykiskt. Det känns som att jag har fått tillbaka mig själv på alla sätt och vis.

Ni som har läst min blogg regelbundet vet att jag led varje dag av min magmuskeldelning. Diastasen gjorde att jag hade ett enorm buktryck, nästan som att det satt någon där inne och tryckte ut magen. När jag böjde mig mer kunde jag få stora smärtor för det var som att allt där inne hoppade ur delningen och sen in igen. Jag fick ont av alla byxor och fick ofta frågan om jag var gravid. Hade ingen kontroll över min core och kunde få ont i ryggen. Jag kände mig så ensam i det här.

Jag tränade och tränade, kämpade verkligen för att göra allt i min makt för att hjälpa kroppen med det här. Träffade naprapater, sjukgymnaster och PT. Kroppen blev stark i övrigt men magmuskeldelningen rörde sig inte en millimeter. Det gjorde mig ledsen och besviken och det var då jag visste jag att en operation var ett måste för mig.

Såhär 6 månader efter operationen känner jag mig stark. Jag har startat min vanliga träning sedan 1 månad tillbaka och det känns fantastiskt! Jag har kontakt med min core och att ha en kropp som fungerar som vanligt är underbart. Ibland kan jag börja gråta för att jag är så glad. Det kan låta konstigt men det är överväldigande att slippa alla besvär och smärtor kopplat till diastasen. Det är en befrielse!

Under operationen i november gjordes även en bukplastik där kirurgen tog bort överskottshud samt fett på magen och sidorna. Jag hade inga förväntningar alls på det resultatet eftersom jag var så fokuserad på funktionen och inte lika mycket på utsidan. När min kirurg först berättade om fettsugning skrattade jag rakt ut. Mina tankar gick genast till dessa galna reality serier som gick på tv förr. Först hade jag svårt att koppla det till mig själv men sen insåg jag att det var något jag ville. Jag är väldigt glad att jag gjorde det för nu har jag ”fått tillbaka” min utsida. Jag ser mig själv när jag tittar mig i spegeln. Byxor gör inte ont och jag känner mig fin. Att åtgärda diastasen var det allra viktigaste men det här är en bonus för mig själv.

Magen har återhämtat sig förvånansvärt bra tycker jag. Jag har inte fått några komplikationer och ärret är fint och platt. Om jag har haft en väldigt aktiv dag och speciellt om vid mycket lek utomhus med barnen kan magen bli lite svullen mot kvällen. När jag tränar får jag tänka på att ta det lite lugnare än innan men annars känns allt som vanligt.

Idag träffade jag min kirurg på ett 6-månaders uppföljningsmöte och det var jättekul att ses. Innan har jag haft ett par återbesök hos en sjuksköterska så sist jag träffade min kirurg var dagen efter operationen (när man fortfarande var rätt dimmig haha). Jag tycker jättemycket om min läkare och har känt mig väl omhändertagen sedan första konsultationen. Det är underbart med en läkare som man känner ser en på riktigt, är extremt kunnig inom området och dessutom kan få en att skratta och känna lugn. Han var iallafall lika nöjd som jag med magen och ärret så det var roligt att höra.

Jag har skrivit det innan men jag delar inga före och efter bilder här på bloggen eftersom syftet med operationen var för insidan. Det är ju svårt att visa bild på. Jag är rädd att om jag visar bilder så blir det enbart fokus på utsidan eftersom det är det enda som man kan se. Jag är jättenöjd men vill inte att ytan ska ta över. Däremot delar jag bilder via mail för de som också lider av sin diastas/går i samma tankar för operation. Det är bara att höra av sig <3