I lördags var jag och Johan ute med några vänner på Kasai så Alma fick sova hos sin morfar. Deras mat är så himla god (speciellt tempura roll, tuna tataki och lobster dynamite) och vi beställde in hur mycket som helst. Det var jättekul att ha egentid med både Johan och vänner! Det blir ju mer sällan nu men då ser man till att det blir kvalitativt.

När vi vaknade upp på söndagen var det tomt utan Alma och det är helt otroligt att man kan sakna någon så mycket efter bara några timmar. När vi möttes upp vid lunch på Karla Cafe var jag så glad att se Alma och det kändes som hon hade växt. Nu hade hon såklart inte gjort men jag får en sådan känsla varje gång jag har varit ifrån henne.

Nu i mars blir Alma 1 år och 9 månader. Hon har börjat lägga ihop två ord med varandra som till exempel ”Alma upp”. Hennes nya favoritord är ägg som hon säger typ hundra gånger om dagen.