I slutet av april skulle jag och min mamma åka till Rom men nu blir det inte av till följd av coronaviruset. Det kändes oerhört tråkigt att behöva ställa in resan, det är något som jag verkligen har längtat efter. Även om det är trist känner jag en sorg för Italien som har drabbats så hårt. Jag tänker på alla människor som är sjuka och hur det slår mot samhället. Att kunna resa är en lyx men ens egen och andras hälsa är viktigare.

Här hemma i Stockholm känner jag en viss oro för hur situationen utvecklar sig. En del av mig är lite rädd och vill bunkra ala prepper men andra delen är lugn och vill ta det som det kommer. Jag antar att det bästa är att vara någonstans i mitten? Att vara aktsam och uppdaterad, främst för våra äldre och personer i riskgrupper som löper större risk att bli allvarligt sjuka.