Diastas & bukplastik

I torsdags hände det – jag fick min magmuskeldelning opererad! Jag ville inte skriva om det förrän det var gjort men nu är det klart. Nu har jag tagit mig över det största hindret!

Efter mitt möte på Ersta insåg jag på en gång att den bästa lösningen för mig är att opereras privat. Jag har lidit av min diastas varje dag, både fysiskt och psykiskt så jag kände att jag inte orkar med en evig väntan. Riktlinjerna för magmuskeldelning via landstingen är ju på väg att bli bättre och mer jämlik men det kommer ta sin tid innan dessa är på plats.

Innan jag var på Ersta hade jag träffat två privata kirurger för konsultation. Jag hade gjort massor med research för att hitta vilka som är bäst på det här i Sverige. Det var två som stod ut, en kirurg på Stockholm Hernia Center och en på Akademikliniken. Båda två har stor kunskap om magmuskeldelningar och gjort studier i ämnet. Eftersom båda två sa samma saker gällande operation och vad som skulle passa mig bäst gick jag på personlighet och mitt val blev Akademikliniken.

Kvällen innan operation

Dagen innan operationen var jag jättenervös. Och då menar jag jättenervös. När jag stod i duschen på kvällen och skrubbade med den där Descutantvålen kändes allt så verkligt! Jag hade svårt att somna den kvällen för jag hade så många tankar i huvudet. Imorgon skulle det ske!

Operationsdagen

När jag vaknade kände jag mig peppad och passade på ett dricka en del fram till 08:00. Klockan 10:00 skulle jag vara på kliniken och man får inte dricka något på två timmar innan. När jag blivit inskriven fick jag ett rum där jag fick byta om till en sjukhusskjorta, stödstrumpor och tofflor. Fick även en fluffig morgonrock över. Först kom en sjuksköterska och tog blodprover samt blodtryck och ställde en rad frågor. Jag fick även prova ut en lång gördel som ska vara på dygnet runt i 6 veckor. Alla var så snälla och jag kände mig faktiskt inte nervös längre. Efter en stund kom narkosläkaren och vi gick igenom olika läkemedel, om jag brukar bli åksjuk osv. För att undvika illamående efter narkosen fick jag en tablett och ett plåster bakom örat.

Nästa person att träffa var min kirurg som hämtade mig med ett stort leende. Vi gick in i ett annat rum där han fotograferade magen och började rita. Jag är rätt kittlig och skrattade massor. Det var inte alls så obekvämt som jag trodde. Det var väldigt avslappnat och vi pratade lite kort om operationen. Den skulle ta 2,5 timmar och precis som jag visste sedan konsultationen skulle han snitta från höft till höft och sy ihop magmusklerna. Sedan dras huden ner, överskottet tas bort och naveln får en ny plats. Flyttar man inte naveln skulle den hamna i bikinilinjen haha. Det här kallas full bukplastik. Även om anledningen till operationen var att åtgärda min magmuskeldelning ville jag återställa utsidan någorlunda då jag fått ett överskott av hud.

När jag hade fått den fina målningen på magen tog jag det lugnt på mitt rum några minuter innan en narkossjuksköterska hämtade mig. Nu var det dags! Vi gick in i den stora operationssalen där jag möttes av två till supergulliga narkossjuksköterskor. Så snälla och omhändertagande. Jag är svårstucken men de tog sig tid och satte sedan infarten på första försöket. Sen kom narkosläkaren och jag skulle precis säga att “Det här fungerar nog inte på mig“ men somnade mitt i meningen haha.

Jag slog upp ögonen på uppvaket och fick frågan hur jag mådde och om jag ville ha vatten att dricka. Jag tror att jag sa att jag inte visste hur jag mådde och somnade om. Jag var rätt dåsig men hörde röster från andra patienter och personal. Det kändes lugnt och tryggt. Efter cirka 2 timmar på uppvaket blev jag rullad till mitt rum. Där noterade jag att min gördel var på och jag hade dränage på varje sida plus en kateter. Tillbaka på rummet fick jag mer vatten och tabletter. Jag kände ingen smärta just då utan började bli hungrig. Jag fick en härlig bricka med allt möjligt som jag åt innan jag somnade om igen.

Dagen efter operationen

Klockan 06:00 kom en sköterska in och gav mig tabletter samt tog ut katetern. Det känns lite obehagligt men inte ont. Efter fick jag frukost. Herregud så gott det var att äta. Efter en timme fick jag hjälp att testa att sitta upp och gå runt i rummet. Det kändes som efter kejsarsnittet, som extrem träningsvärk och att det stramar. Jag drack massor med vatten för innan man åker hem vill personalen veta att man kan kissa. Man har på sig gördeln när man kissar vilket känns lite lustigt i början haha.

Jag gick runt i rummet i några omgångar och låg sedan och vilade i sängen. Till lunch fick jag lax, spenat och potatis följt av kaffe och choklad. När jag druckit upp min kaffe kom kirurgen och hälsade på. Han sa att operationen hade tagit 2,5 timmar (som planerat) och att han var nöjd med allt. Det kändes jättebra!

När min kirurg gått fick jag all information jag behövde. Genomgång av tabletter och sprutor och hur man tar hand om dränaget. Innan jag blev utskriven tog de bort ett dränage och det kändes rätt obehagligt. Det är ju en slang i magen så inte undra på att det känns konstigt. Jag klädde på mig en hoodie och fick hjälp att ta på mysbyxor, strumpor och skor. Sedan tog jag hissen ner där Johan mötte mig med en extra kudde och sen åkte vi hem. Den extra kudden var skön att ha mot magen när man satte sig i bilen. Väl hemma gick jag sakta ett varv i lägenheten innan jag vilade i sängen.

Första tiden hemma

Nu har jag varit hemma i två dagar och det fungerar bättre än jag trott. Hittills iallafall. Tjejerna vet om att de inte får klättra upp i sängen eller kasta sig över mig. Jag får teckningar på sängen och båda vill gärna hjälpa till. Det är ju svårare för Livia som bara är 2 år men hon förstår ändå att jag inte kan leka som vanligt just nu. Jag kan iallafall läsa en bok högt om jag är i sängen och de sitter nedanför.

Det är en del att hålla reda på här hemma. Jag har ett dränage kvar som ska kontrolleras, har 5 olika mediciner men tar “bara“ 4. Tre av dessa är tabletter och en är Fragminsprutor som man måste ge sig själv varje kväll. Jag avskyr sprutor men dessa är små och går snabbt. Det jobbigaste är nog att gördel är rätt tajt och jag är ovan att sova på ryggen. Vanligtvis sover jag på mage eller sidan och det går inte nu. Jag har hört att det är viktigt att röra på sig försiktigt så jag vaggar framåtlutad här hemma haha.

Smärtan är ungefär likadan som i fredags, som massiv träningsvärk och stramar. Jag är trött och kan känna mig lite yr ibland. Jag kan ta mig ur sängen utan större problem och göra mindre saker som att hämta något att dricka. Jag skämtade med Johan att jag får köpa en sådan där klocka jag kan skaka på när jag behöver hjälp.

Imorgon ska jag ringa till kliniken och lämna mått på mitt dränage och förhoppningsvis får jag komma och ta bort det. Annars får jag nog ta bort det på återbesöket i slutet av nästa vecka. Det ska bli så spännande att se magen och jag längtar till jag kan bli stark igen! Att säga hej då till smärtor och buktryck. Det dröjer innan jag får börja träna som vanligt men jag är glad att jag har tagit mig över det stora hindret.

Såhär ser jag ut här hemma. Gördeln är på hela tiden och över har jag ett par vida byxor och en hoodie. En hoodie med dragkedja är att föredra så man slipper dra något över huvudet.

Om du har frågor så lämna en kommentar nedan eller maila mig. Jag svarar på allt så det är bara att fråga på!