Jag har fått många mail angående återhämtningen från kejsarsnittet och därför tänkte jag skriva ett inlägg om hur det går. Nu har det snart gått 3 månader sedan mitt andra planerade kejsarsnitt och det skiljer en del från första gången.

Snittet

Första veckan hade jag såklart ont i snittet men smärtan släppte rätt snabbt för mig. Vid vissa rörelser kunde det hugga till men det gick över successivt. Såhär månaderna efter har jag inte känt någonting och det har läkt fint. Ärret efter det andra snittet är aningen längre men de har lagt snittet i det gamla ärret. Jag har försökt att använda kirurgtejp över ärret men den senaste tiden har jag faktiskt slarvat… Man måste ju inte ha tejp över men det hjälper ärret att bli mindre. Om jag vågar kanske jag visar er hur det ser ut i ett annat inlägg. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är ett fint ärr, det berättar två fina historier så det är ingenting som jag kommer störa mig på. 

Kroppen

Jag tycker inte att min kropp är lika snabb på att återhämta sig som förra gången. Jag var inte den som blev smal direkt då heller men jag märker skillnad från första graviditeten. Min mage är fortfarande stor, putar och den sväller lätt när jag äter eller dricker. Mina magmuskler har inte dragit ihop sig helt än så jag antar att det är därför. Jag känner mig svag och har rätt kass hållning men det är något som jag försöker jobba på varje dag. En sak som jag inte kan klara mig utan just nu är ett par shape-trosor från Lindex. Jag har köpt flera stycken och de hjälper till att hålla in magen vilket i sin tur gör att jag sträcker mer på mig. Jag har testat en gördel men tycker att shape-trosor känns mycket bättre! 

Det psykiska

De första två veckorna med kejsarsnittet var en känslostorm. Så många känslor överallt. Hormonerna sprutade. Glädjen över att hon är här kombinerat med rädslan att Alma skulle känna sig utanför. Jag skrattade och grät hela tiden. Det här släppte som tur var efter två veckor när man väl landat här hemma. 

Vikten

Åtta veckor efter kejsarsnittet var jag på återbesök hos min barnmorska. Jag fick väga mig då och hade 10 kilo kvar till min inskrivningsvikt. Jag gick upp 20 kilo med Livia så hälften var borta. Det här med vikt tycker jag egentligen är helt orelevant för allt ligger i hur man känner sig i kroppen och inte vad vågen visar.

Träning

Jag är ute varje dag men ibland blir det bara att jag hämtar Alma på förskolan och leker lite ute. Vissa dagar blir det långpromenad. Sedan tre veckor tillbaka har jag börjat med appen Mammamage och den är super! Det är övningar som man enkelt kan göra hemma för att stärka kroppen. Efter sommaren tänker jag ta hjälp av en pt så jag börjar träna rätt med vikter igen. Jag gjorde samma sak efter snittet med Alma och det kändes skönt att få tips och råd på vägen. För mig är det viktigt att känna sig stark och smidig! 

---