Jag har inte skrivit om det på bloggen innan men jag tänkte berätta om när jag hade covid-19. Det var tidigare under våren och ärligt talat så tyckte jag att allt var så obehagligt att jag inte skrev något om det här eller på Instagram.

När jag blev sjuk hade vi varit väldigt försiktiga i flera veckor. Tjejerna hade varit hemma från förskolan, vi handlade i princip all mat online och begränsade verkligen våra kontakter. Så det kändes rätt snopet när man ändå hade varit så pass försiktig men det visar ju också hur smittsamt viruset faktiskt är.

Det började iallafall med att jag kände mig trött i kroppen och hade ont i musklerna. Dagen efter skulle jag tömma blöjhinken här hemma och kände ingen doft (stank snarare). Det var bland det sjukaste jag har varit med om. Jag gick runt i lägenheten och gjorde “dofttester“ med kände bara svaga dofter på annars starka saker. Då började jag förstå att det troligtvis var coronaviruset. Samma kväll fick jag feber och dagen efter steg tempen. Då blev jag väldigt rädd. Jag var matt i hela kroppen och orkade bara ligga på soffan eller i sängen. Det var knappt att jag orkade titta på tv. Jag pratade med Vårdguiden flera gånger som sa att det lät som covid-19 men att jag fick inte testa mig. Under våren var det ju bara sjukhuspersonal och patienter som blev inlagda som testades.

Febern höll i sig och runt dag 4 tappade jag all lukt och smak. Och då menar jag verkligen all. Efter en vecka släppte febern men jag läste att dag 9 åker flest in till sjukhuset så jag låg hemma nervös och väntade på ett eventuellt bakslag. Som tur var kom det ingen bakslag och febern försvann. Jag var dock trött i kroppen i flera dagar efter och min lukt och smak var 100% bortblåst i två veckor. När det gått 2 veckor började smak och lukt sakta komma tillbaka men det dröjde en månad eller kanske lite mer innan det var någorlunda återställt. Idag har jag fortfarande svårt med vissa smaker, till exempel ägg som jag annars älskar. Det smakar inte likadant än. En annan lustig sak är att sedan jag var sjuk har jag omedvetet börjat sova på mage med armarna upp. Jag brukar alltid sova på sidan eller rygg så det är verkligen en förändring. Min mamma som jobbar på sjukhus berättade att coronapatienter oftast sover/läggs på mage för att underlätta andningen.

Jag fick ju inte testa mig men med tanke på det totala lukt och smakbortfallet var jag säker på att jag hade coronaviruset. Nu i början på sommaren tog jag iallafall ett antikroppstest och det var positivt. Det kändes skönt att få det bekräftat. Även om jag har antikroppar är jag självklart fortsatt försiktig. Jag försöker alltid hålla avstånd och inte ta onödiga risker. Det är läskigt med coronaviruset för man vet ju inte riktigt vem som kommer bli allvarligt sjuk och vem som inte märker av det alls.