Nu var det länge sedan jag skrev om min magmuskeldelning. Senast jag skrev om det var i mars 2019 så jag kände att det var dags för en uppdatering.

När jag började min resa mot en stabil mage var jag positiv och hoppfull men nu är jag mest ledsen och frustrerad. Jag önskar att jag kunde skriva hur bra det har gått med övningar och träningen men det kan jag tyvärr inte. Allt slit har inte gett mig en starkare mage. Visst, jag är starkare och smidigare i kroppen i övrigt men hela min core är fortfarande dålig. Eller snarare jättedålig. Även om jag visste innan att mina magmuskler inte skulle gå ihop igen hoppades jag på att mer träning skulle ge mig bålstabilitet. Jag har nämligen hört från flera håll att i vissa fall kan träning göra så att kroppen ändå kan hålla sin core och att man blir nästintill utan obehag. Tyvärr blev det inte så för mig.

Det här är så äckligt men delningen gör ju som ett hål i magen. Ränderna på sidan är dock från mina tajta byxor hehe.

Varje dag och varje vaken sekund känner jag ett tryck över hela magen. Jag känner tydligt att korsetten som ska hålla magen är trasig och jag kan trycka in nästan hela handen i magen. Ibland när jag böjer mig fram känns det som att allt “hoppar tillbaka in“ i magen vilket gör jätteont.

För ett tag sedan fick jag nog. Jag kan inte gå såhär resten av mitt liv. Om jag är svag vid 32 hur kommer det då bli när jag blir äldre? Så jag började med att boka in en tid på min vårdcentral men fick vänta 3,5 veckor på en tid. När dagen äntligen kom får jag ett samtal från vårdcentralen att läkaren var sjuk och att de skulle ställa in. Nästa lediga tid skulle vara om en månad. Om en månad!!! Det gjorde mig så arg att jag bytte vårdcentral och fick tid efter två veckodagar. Idag var jag på det besöket och det var både bra och dåligt.

Det positiva var att jag kände mig sedd och även om läkaren hade begränsad kunskap om magmuskeldelning kunde han se och känna att det inte ska vara såhär. Att det behöver åtgärdas. Så nu är mitt ärende på remiss till ett sjukhus i Stockholm som opererar just rektusdiastas. Han kunde dock inte lova att de skulle acceptera remissen på en gång eller vad de kommer säga när jag är där. Nu är iallafall bollen i rullning och det är huvudsaken. Det dåliga med besöket var att jag (trots all research jag gjort) blev överväldigad av att jag kommer behöva operera mig. Det är inget jag tar lätt på eller egentligen vill göra. Det är mer något jag känner mig tvungen till för att kunna få tillbaka mitt liv utan obehag varje dag.

Jag vet inte om sjukhuset kommer acceptera att operera min magmuskeldelning för man hör blandade historier om diastasoperationer via landstinget. Nya riktlinjer gällande magmuskeldelning ska komma på plats men frågan är när och hur dessa kommer appliceras.

Har du opererat din magmuskeldelning? I så fall får du mer än gärna maila mig på angelica@angelicascloset.se och berätta – det skulle göra mig otroligt glad!