angelica-9907.jpgangelica-9907.jpg

Om jag ska vara helt ärlig så har jag aldrig känt mig så ful som jag gör nu. När jag tittar i spegeln känner jag inte igen mig själv. Vem är den här slitna tjejen?

Jag tappar massor med hår och det har aldrig varit så tunt och platt som det är nu. Mitt ansikte känns trött och jag har fått nya rynkor på pannan, mellan ögonen och starka kråksparkar. Jag har fortfarande flera kilon kvar från min inskrivningsvikt och magen hänger och putar. När jag äter sväller magen som jag vore gravid igen. Min hållning är kass. På benen lyser ådrorna blått.

Allt det är här ytligt eller hur? Men jag vill vara öppen och berätta hur det är efter den här graviditeten. Jag siktar inte efter att bli någon annan, jag vill bara vara mig själv igen. Så som jag känner mig just nu påverkar det mig psykiskt och framför allt när det kommer till mina delade magmuskler. Trots Mamma-mage träning verkar återhämtningen ha avstannat. En rynka hit och dit är verkligen sak samma men jag vill inte känna mig svag i kroppen.

Nästa steg

Tack vare en läsare här på bloggen har jag nu bokat in en tid för ultraljud av magmusklerna som förhoppningsvis kan ge mig mer information och hjälp. Jag har även bokat en tid för att ta blodprover och se om jag har brist på järn eller liknande. Det här blir två steg framåt iallafall!

Tacksam för

Jag tycker att det är okej att vara ytlig så länge man inte glömmer vad som är viktigast. Jag är tacksam att min kropp har gett mig två fina barn.